Fler unga får en adhd-diagnos – men följer stödet med?

Över 116 000 barn i åldern 10–17 år uppskattades ha en adhd-diagnos under 2025. Det rapporterar SVT med hänvisning till nya siffror från Socialstyrelsen. Det motsvarar omkring 14 procent av pojkarna och drygt 9 procent av flickorna. SVT Nyheter
Det är stora siffror. Bakom dem finns barn som försöker orka en hel skoldag, ungdomar som kämpar med att komma igång med uppgifter och föräldrar som försöker förstå varför vardagen blir så svår.
På NPFbutiken tycker vi att utvecklingen väcker flera viktiga frågor. Varför får fler en diagnos? Vilka svårigheter upptäcks tidigare i dag? Och framför allt: vad förändras för barnet när diagnosen väl är ställd?
För att förstå utvecklingen kan vi börja med ett längre perspektiv:
Andel med adhd-diagnos, 10–17 år 2022 2025
Pojkar 10,5 procent Omkring 14 procent
Flickor 6 procent Drygt 9 procent
Uppgifterna är uppskattningar av hur många som har diagnosen, inte antalet nya diagnoser under respektive år. Siffrorna för 2025 är avrundade i SVT:s rapportering. Redan mellan 2019 och 2022 ökade andelen barn och unga med adhd-diagnos med uppemot 50 procent, enligt Socialstyrelsen. Socialstyrelsen
Ökningen har alltså pågått länge. Men statistiken ger oss inte ensam svaret på varför.
Socialstyrelsens sakkunniga pekar bland annat på ökad kunskap och ett samhälle som ställer höga krav på koncentration, anpassning och impulskontroll. Samtidigt betonar myndigheten att det inte räcker att känna igen sig i symtom. För en diagnos behöver det också finnas en tydlig funktionsnedsättning. Socialstyrelsen
Här finns en reflektion som vi tycker förtjänar mer utrymme: hur mycket av vardagen bygger egentligen på att barnet själv ska kunna planera, prioritera och hålla ihop allt?
Tänk på en vanlig skoldag. Hitta rätt material. Lyssna på instruktionen. Komma ihåg flera steg. Börja arbeta. Byta uppgift när tiden är slut. Hantera ljud, rörelse och sociala situationer. Sedan hem, där läxor och andra aktiviteter väntar.
Det väcker frågor om hur vi utformar miljön runt barnen. Kan instruktionerna bli tydligare? Kan skoldagen bli mer förutsägbar? Finns det möjlighet att återhämta sig innan orken är helt slut?
Vi vill att diskussionen om ökande diagnoser också ska handla om vilka krav vi ställer och vilket stöd som finns för att möta dem.
Siffrorna om flickor är särskilt intressanta. Socialstyrelsen har tidigare beskrivit att flickor och kvinnor i allmänhet diagnostiseras senare än pojkar och män. Skillnaden mellan könen i en viss åldersgrupp berättar därför inte hela historien om vilka som behöver hjälp. Socialstyrelsen
Även läkemedelsstatistiken visar tydliga förändringar:
- Bland pojkar 10–14 år ökade andelen som hämtade ut adhd-läkemedel från 6,6 procent 2020 till 9,1 procent 2024.
- Bland flickor 15–19 år ökade andelen från 4,7 till 8,3 procent under samma period.
- Bland kvinnor 20–24 år ökade användningen med närmare 95 procent mellan 2020 och 2024. Socialstyrelsen
Här behöver vi hålla isär begreppen. Läkemedelsuttag och förekomst av diagnos är olika mått. Åldersgrupperna skiljer sig också åt, så siffrorna ovan ger ingen direkt jämförelse mellan pojkar och flickor.
Däremot väcker de frågor om när svårigheter uppmärksammas. Vilka barn ser vi tidigt? Vilka får vänta? Hur blir vi bättre på att lyssna även när ett barn inte själv kan förklara vad som är svårt?
SVT:s artikel tar också upp att antalet nya registrerade diagnoser av depression och ångest har minskat bland 10–17-åringar sedan 2021. Men det är osäkert om det betyder att unga mår bättre. En möjlig förklaring är att fler får hjälp i primärvården, vars diagnoser ännu inte ingår i det nationella patientregistret. BUP-läkaren i artikeln varnar dessutom för att koncentrations- och sömnsvårigheter kan tolkas som adhd när det kan handla om depression. www.svt.se
Det är en viktig påminnelse: statistik över diagnoser påverkas också av var människor får vård och vad som registreras.
För oss stärker det behovet av att se hela barnet. Hur fungerar sömnen? Hur känns skolan? Finns det oro, nedstämdhet eller en belastning som blivit för stor? En noggrann bedömning behöver ge utrymme för hela berättelsen.
Vårdens resurser är ytterligare en del av bilden. I januari 2025 uppgav Socialstyrelsen att cirka 70 procent av barnen i åldern 10–17 år som hade läkarbesök inom BUP hade besök relaterade till adhd. Myndigheten beskrev en risk för att andra vårdbehov trängs undan. Siffran gäller alltså barn med läkarbesök inom BUP, inte 70 procent av alla barn eller hela verksamhetens budget. Socialstyrelsen
Det är en fråga om hur vården organiseras och får resurser. Barn och familjer ska kunna söka hjälp utan att känna att deras behov är ett problem för någon annan.
Sedan kommer den fråga som kanske betyder allra mest hemma vid köksbordet: vad gör vi nu?
En diagnos kan ge en förklaring och ett språk för svårigheterna. Men familjen behöver också få hjälp att omsätta förståelsen i vardagen.
Socialstyrelsen betonar att tidiga insatser kan ges före en utredning och eventuell diagnos, och att stöd i skolan ska utgå från behov. Socialstyrelsen
I praktiken kan det handla om att tillsammans prova tydligare instruktioner, mer överskådlig planering eller bättre möjligheter till återhämtning. Sedan behöver man följa upp. Blev uppgiften lättare att förstå? Fungerar övergångarna bättre? Finns det mer ork kvar efter skolan?
Samma lösning passar inte alla. Därför behöver barnets egen upplevelse få en tydlig plats.
På NPFbutiken vill vi bidra till en vardag där olika sätt att fungera får utrymme. Hjälpmedel kan vara en del av ett individuellt stöd, tillsammans med förståelse, anpassningar och de insatser barnet behöver.
När vi läser om ökande adhd-diagnoser hoppas vi därför på en bredare diskussion. Vi behöver veta mer om varför siffrorna stiger. Vi behöver också intressera oss för hur det går för barnen efter utredningen.
Får de rätt stöd? Blir vardagen mer hanterbar? Finns det mer ork kvar till vänner, intressen och att vara barn?
Det är utveckling vi verkligen vill se. 💚
Vad önskar du att fler förstod om stödet som behövs i vardagen med adhd?