Maskering vid autism och ADHD – vad innebär det och vilka konsekvenser får det?

15.12.2025

Maskering är ett vanligt men ofta osynligt fenomen hos personer med autism och ADHD. Det handlar om att medvetet eller omedvetet dölja sina naturliga reaktioner, behov och svårigheter för att passa in i sociala sammanhang. Trots att maskering kan underlätta i stunden, kan det på sikt få betydande konsekvenser för både psykisk och fysisk hälsa.

Vad innebär maskering?

Maskering (ibland kallat camouflaging) innebär att en person anpassar sitt beteende för att uppfattas som "neurotypisk". Det kan ske genom att:

undertrycka stimming eller rörelsebehov
härma andras sociala beteenden
aktivt kontrollera mimik, röstläge och kroppsspråk
dölja sensorisk överbelastning
ignorera trötthet, stress eller behov av återhämtning

Maskering är ofta en inlärd strategi, utvecklad tidigt i livet som svar på omgivningens förväntningar.

Maskering vid autism

Hos personer med autism är maskering särskilt vanligt i sociala sammanhang. Det kan handla om att:

memorera sociala regler och svar
spela upp inövade sociala roller
dölja svårigheter med ögonkontakt eller småprat

Forskning visar att maskering är vanligare hos autistiska kvinnor och flickor, vilket är en av anledningarna till att diagnoser ibland ställs sent eller missas helt.

Maskering vid ADHD

Även personer med ADHD kan maskera, men ofta på andra sätt, till exempel genom att:

dölja impulsivitet
överanstränga sig för att verka organiserad
hålla stark kontroll i offentliga miljöer och "kollapsa" hemma

Maskering vid ADHD kan göra att svårigheter inte syns utåt, trots att energiförbrukningen är mycket hög.

Varför maskerar man?

Maskering sker sällan utan anledning. Vanliga bakomliggande orsaker är:

rädsla för att bli ifrågasatt, utanför eller missförstådd
tidigare negativa erfarenheter
krav från skola, arbetsliv eller sociala normer
brist på acceptans och anpassningar i omgivningen

För många är maskering en överlevnadsstrategi snarare än ett aktivt val.

Konsekvenser av långvarig maskering

Att maskera under längre tid kan få allvarliga följder, bland annat:

kronisk trötthet och utmattning
ökad stress och ångest
svårigheter att förstå sina egna behov
låg självkänsla och identitetsförvirring
ökad risk för depression och burnout

Eftersom maskering ofta gör svårigheterna osynliga, kan omgivningen underskatta behovet av stöd.

Maskering och sen diagnos

Många som maskerar effektivt får sin NPF-diagnos först i vuxen ålder. Det kan innebära åratal av felaktiga förklaringar till mående och funktion, samt en känsla av att "något är fel" utan att veta vad.

Att minska behovet av maskering

Ett viktigt steg är att skapa miljöer där personer med NPF inte behöver maskera för att bli accepterade. Det kan handla om:

ökad kunskap om NPF i samhället
tydliga och rimliga förväntningar
möjlighet till återhämtning
tillgång till hjälpmedel som stödjer fokus, reglering och trygghet

När omgivningen anpassas minskar ofta behovet av att dölja sina naturliga sätt att fungera.

Sammanfattning

Maskering vid autism och ADHD är vanligt men ofta osynligt. Även om det kan fungera som ett skydd i stunden, kan det på sikt leda till ohälsa och utmattning. Ökad förståelse, acceptans och rätt stöd är avgörande för att personer med NPF ska kunna fungera utan att behöva maskera sig.