När orden inte räcker – visuellt stöd för behov, val och gränser

"Vad är det?"

"Säg vad du vill."

"Du måste berätta för att jag ska kunna hjälpa dig."

Frågorna är välmenande. Ändå kan de göra en redan svår situation ännu svårare. När stressen stiger, sinnesintrycken blir för många eller flera känslor kommer samtidigt kan det vara betydligt svårare att hitta orden. Det gäller inte bara personer som saknar tal. Även den som vanligtvis pratar mycket kan tillfälligt behöva ett annat sätt att visa: paus, hjälp, nej, för högt eller jag vet inte.

Visuellt stöd kan då bli en bro mellan upplevelsen och omgivningen. Inte för att ersätta personens kommunikation, utan för att ge fler vägar fram.

Kommunikation är mer än tal

Vi kommunicerar redan på många sätt: med blick, kropp, rörelser, skrift, bilder, gester och föremål. Alternativ och kompletterande kommunikation, ofta förkortat AKK, samlar metoder som kan komplettera eller ersätta tal när det behövs.

En enkel bild med "paus" kan vara AKK. Detsamma gäller ett ja- och nej-kort, en känsloplattas färg, en kommunikationskarta eller en pekare som gör valet tydligt.

Det viktiga är inte att verktyget ser avancerat ut. Det viktiga är att personen förstår det, kan nå det och märker att omgivningen tar svaret på allvar.

När kan visuellt stöd vara hjälpsamt?

Behovet ser olika ut. Vanliga situationer kan vara:

• när någon behöver välja mellan två aktiviteter,
• när det är svårt att säga nej eller be om paus,
• när en känsla känns stark men är svår att benämna,
• när muntliga frågor blir för många,
• när talförmågan minskar vid stress eller överbelastning,
• när det är lättare att peka än att formulera en hel mening,
• när samma information behöver finnas kvar efter att orden har sagts.

Bildstöd är alltså inte enbart till för små barn eller personer som aldrig använder tal. Det kan vara ett tillfälligt stöd i en viss situation eller en självklar del av kommunikationen varje dag.

Börja litet: fyra budskap räcker långt

Det är frestande att skapa en stor karta med tjugo symboler direkt. Men ett nytt kommunikationssätt behöver vara lätt att förstå. Börja hellre med några budskap som är användbara på riktigt.

Ett första stöd kan exempelvis innehålla:

1. Ja.
2. Nej.
3. Hjälp.
4. Paus.

Välj sedan ord efter vardagen. I ett klassrum kanske "för högt" och "jag är klar" är viktiga. Hemma kan "hungrig", "ensam" och "vara med" vara mer relevanta. På en arbetsplats kan det handla om "förtydliga", "mer tid" och "stör ej".

Orden ska inte väljas för att vuxna tycker att de är praktiska. De ska ge personen faktisk möjlighet att påverka sin situation.

Visa hur stödet används

Ett bildstöd fungerar sällan bara för att det läggs på bordet. Omgivningen behöver modellera användningen.

En vuxen kan peka på "paus" samtidigt som hen säger: "Jag tar en paus." Vid mellanmålet kan den vuxne peka på två alternativ och vänta. När ljudet stiger kan man visa symbolen för "för högt" utan att kräva att barnet först ska upprepa ordet.

Detta kallas ibland att pekprata: man pekar på bilder samtidigt som man talar. Personen får då se hur verktyget kan användas, utan att det blir ett prov.

Vänta längre än det känns naturligt

Efter en fråga fyller många vuxna snabbt tystnaden med fler ord:

"Vill du ha vatten? Eller mjölk? Du brukar ju ta vatten. Ska jag hälla upp?"

För den som behöver extra bearbetningstid försvinner valmöjligheten nästan innan den hunnit uppfattas. Ställ frågan, visa alternativen och vänta. Titta efter ett pekande, en blick, en rörelse eller att personen för handen mot ett alternativ.

Svaret måste inte se ut exakt som du föreställt dig för att vara ett svar.

Gör nej till ett riktigt alternativ

Visuellt stöd tappar sin mening om "nej" bara accepteras när svaret passar omgivningen. Alla önskemål kan naturligtvis inte genomföras, men kommunikationen behöver fortfarande bekräftas.

"Jag ser att du säger nej. Vi måste ändå gå till tandläkaren, men vi kan välja om vi tar bilen eller bussen."

Personen blir förstådd även när ramen ligger fast. Det bygger tillit och gör stödet relevant nästa gång.

Använd stöd innan situationen har låst sig

När stressen redan är mycket hög är det sällan rätt läge att introducera sex nya symboler och förklara hur allt fungerar. Öva i lugna stunder.

Placera stödet där det ska användas. Gör vardagliga val, som dryck eller aktivitet. Bekräfta varje försök att kommunicera. När metoden känns bekant är chansen större att den går att använda även när orden blir svårare.

Två enkla produkter – två olika funktioner

Känsloplattorna från NPFbutiken består av en grön glad och en röd ledsen platta med upphöjda symboler. De kan användas som en snabb signal när personen vill visa en enkel riktning: det här känns bra eller det här känns inte bra.

Två plattor kan däremot inte beskriva hela känslolivet. Använd dem som en startpunkt, inte som en diagnos av hur någon mår. Följ gärna upp senare, när personen har mer ork och vill utveckla svaret.

Kommunikationspekaren är gjord för att användas tillsammans med bilder, kommunikationskartor, scheman och val. Den är cirka 26 × 188 × 3 millimeter och väger ungefär fyra gram. Funktionen är enkel: den gör själva pekandet tydligare och kan hjälpa fokus att hamna på rätt symbol eller alternativ.

Fler produkter finns i kategorin kommunikation, känslor och visuellt stöd.

Vanliga misstag – och vad man kan göra i stället

Stödet blir ett förhör

"Vad betyder den här? Och den här?" kan skapa prestationskrav. Modellera hellre i riktiga situationer och låt användningen växa fram.

Det finns bara alternativ som vuxna redan godkänt

Lägg till "annat", "vet inte" eller möjlighet att avstå. Annars blir det inte ett verkligt val.

Bilderna flyttas runt hela tiden

En stabil placering och samma symbol för samma budskap gör stödet lättare att känna igen.

Personen måste använda stödet på ett visst sätt

Ett svar kan komma genom pekning, blick eller gest. Anpassa åtkomsten efter motorik, syn och personens egna preferenser.

Verktyget tas fram först vid konflikt

Använd det också till roliga saker, önskemål och vardagliga val. Kommunikation ska inte bara handla om att avvärja problem.

En bra kontrollfråga

Fråga inte bara: "Använder personen bildstödet?"

Fråga också: "Lyssnar vi när personen använder det?"

Det mest genomtänkta kommunikationsstödet blir meningslöst om svaret ignoreras. När ett pekande faktiskt leder till att omgivningen stannar upp, bekräftar och försöker förstå händer något viktigt. Personen får erfarenheten att kommunikation lönar sig.

Och ibland börjar det med en enda bild: paus.

Vanliga frågor om visuellt kommunikationsstöd

Hindrar bildstöd utvecklingen av tal?

Bildstöd används för att komplettera kommunikationen och ge fler sätt att förstå och uttrycka sig. Vilken AKK-lösning som passar en individ bör vid större behov planeras tillsammans med exempelvis logoped eller habilitering.

Måste personen ha en diagnos?

Nej. Stödet kan vara användbart för alla som behöver göra information, val eller känslor mer konkreta.

Hur många bilder ska man börja med?

Så få att de blir begripliga och så användbara att de faktiskt behövs. Fyra centrala budskap kan vara en bättre början än en överfull karta.

Vad gör man om personen inte pekar?

Undersök andra sätt att svara, exempelvis blick, gest eller att flytta ett föremål. Vid omfattande kommunikationssvårigheter kan en logoped hjälpa till att prova ut lämplig AKK.