Selektivt ätande vid autism och ADHD – mer än att bara vara kräsen

"Hen äter när hen blir hungrig."

"Det är bara en fas."

"Barn måste lära sig att smaka."

"Servera inget annat, så ger det sig till slut."

Sådana råd kan fungera dåligt när ett barn eller en vuxen har selektivt ätande kopplat till exempelvis sensorisk känslighet, rädsla, svårigheter att känna hunger eller ett stort behov av förutsägbarhet.

För personen handlar det inte nödvändigtvis om att vara envis eller kräsen. Vissa konsistenser, lukter och smaker kan upplevas som mycket obehagliga. En förändrad förpackning kan göra att en tidigare trygg maträtt inte längre känns säker. Måltidsmiljön kan också bli så belastande att det nästan inte finns någon energi kvar till själva ätandet.

Selektivt ätande är vanligare vid bland annat autism och förekommer även vid ADHD. Samtidigt ska inte alla ätsvårigheter automatiskt förklaras med en NPF-diagnos. Kroppsliga besvär, allergier, förstoppning, problem med munmotorik och andra orsaker kan behöva utredas.

Det korta svaret

Selektivt ätande innebär att personen accepterar ett begränsat urval av livsmedel eller har starka krav på exempelvis smak, konsistens, temperatur, färg, varumärke eller presentation.

Vid autism och ADHD kan detta bland annat hänga samman med:

• sensorisk känslighet
• behov av förutsägbarhet
• svårigheter med förändringar
• svaga eller otydliga hunger- och mättnadssignaler
• oro och tidigare negativa upplevelser
• svårigheter att sitta kvar och fokusera på måltiden
• nedsatt aptit, ibland som biverkan av ADHD-läkemedel

Selektivt ätande är inte alltid farligt. Men stöd från vården behövs om personen inte får i sig tillräckligt, tappar vikt, inte växer som förväntat, får näringsbrist eller påverkas mycket socialt och psykiskt.

Vad är selektivt ätande?

En person med selektivt ätande kan äta mycket bra av vissa livsmedel men ha svårt att acceptera andra.

Det kan exempelvis innebära att personen:

• bara äter ett fåtal maträtter
• accepterar vissa varumärken men inte andra
• vill ha maten tillagad på exakt samma sätt
• bara äter mat med en viss färg eller form
• undviker blandade konsistenser
• inte vill att olika livsmedel ska röra vid varandra
• bara accepterar mat vid en viss temperatur
• reagerar starkt på lukten av mat
• har svårt att äta i förskolan, skolan eller på restaurang
• slutar äta en trygg maträtt när recept eller förpackning förändras

Det handlar alltså inte bara om vilka livsmedel personen tycker om. Hela matens utseende, lukt, känsla och förutsägbarhet kan avgöra om den går att äta.

Vanligt kräset ätande eller mer omfattande svårigheter?

Det är vanligt att yngre barn under perioder bara vill äta ett fåtal maträtter eller är tveksamma till nya smaker. För många går detta gradvis över.

Selektivt ätande kan vara mer långvarigt och påverka vardagen på ett tydligare sätt.

Tecken på mer omfattande svårigheter kan vara att:

• listan över accepterade livsmedel är mycket kort
• antalet trygga livsmedel fortsätter att minska
• små förändringar gör att maten inte längre går att äta
• personen kväljer eller kräks av vissa konsistenser
• måltider ofta leder till stark oro eller konflikter
• personen undviker aktiviteter där mat ingår
• familjens vardag helt styrs av vilka livsmedel som accepteras
• näringsintaget eller tillväxten påverkas
• personen hellre går hungrig än äter något som känns fel

En person kan ha normal vikt och ändå äta mycket ensidigt eller ha brist på vissa näringsämnen. Hur allvarliga ätsvårigheterna är kan därför inte avgöras enbart genom att titta på kroppen.

Varför är selektivt ätande vanligt vid autism?

Autism kan påverka hur sinnesintryck uppfattas och bearbetas. Det som känns neutralt för en person kan upplevas som mycket starkt eller obehagligt för någon annan.

Konsistensen kan vara svår

En mjuk tomat, ett fett köttstycke eller en yoghurt med fruktbitar kan vara svårt att hantera i munnen.

Blandade konsistenser kan vara särskilt utmanande eftersom varje tugga blir svår att förutse. En slät soppa är likadan genom hela portionen, medan en gryta kan innehålla både mjuka, hårda och sega delar.

Smak och lukt kan bli överväldigande

Vissa personer känner smaker och lukter mycket intensivt. Matos från köket eller matsalen kan då minska aptiten redan innan maten har serverats.

En maträtt kan också smaka olika beroende på råvaror, kryddning och tillagning. För den som behöver förutsägbarhet kan variationen göra maten osäker.

Utseende och presentation kan avgöra

En banan med en brun fläck eller en köttbulle med annorlunda färg kan upplevas som en helt annan matvara.

Det kan också spela stor roll:

• vilken tallrik som används
• hur maten är skuren
• om såsen ligger bredvid eller ovanpå
• om olika livsmedel nuddar varandra
• om förpackningen ser ut som vanligt

Förändringar kan vara svåra

Att prova ny mat innebär en osäker situation. Personen vet inte hur maten kommer att smaka, kännas eller förändras i munnen.

Ett begränsat antal trygga livsmedel skapar förutsägbarhet och kontroll. Det som utifrån ser ut som ovilja kan därför vara ett sätt att skydda sig mot obehagliga eller oförutsägbara sinnesintryck.

Hur kan ADHD påverka ätandet?

Även vid ADHD kan maten och måltidssituationen bli svår, men mekanismerna kan delvis se annorlunda ut.

Hunger märks för sent

Personen kan vara så upptagen av en aktivitet att kroppens signaler inte uppmärksammas. När hungern till slut blir tydlig kan den vara så stark att personen blir trött, irriterad eller mår illa.

Då behövs mat snabbt, och det blir svårare att vänta, laga mat eller prova något nytt.

Måltiden ger för lite stimulans

Att sitta kvar och äta kan kännas långsamt eller understimulerande. Personen kanske lämnar bordet, glömmer att fortsätta äta eller söker andra intryck.

Ljud, rörelser och samtal kan samtidigt göra det svårt att hålla kvar uppmärksamheten på maten.

Planeringen blir ett hinder

Att äta kräver ofta flera steg:

1. märka hungern
2. bestämma vad man ska äta
3. kontrollera vilka ingredienser som finns
4. laga eller värma maten
5. sätta sig ned
6. äta färdigt
7. plocka undan

När de exekutiva funktionerna är ansträngda kan personen hoppa över måltiden eller välja samma enkla och välbekanta mat varje gång.

Läs gärna mer om exekutiva funktioner och varför vardagssaker kan bli svåra.

Läkemedel kan påverka aptiten

Vissa ADHD-läkemedel kan minska aptiten. Personen kanske äter bra på morgonen men får svårt att äta under den del av dagen då läkemedlet har störst effekt.

Prata med behandlande läkare om aptiten, vikten eller tillväxten påverkas. Ändra inte dos eller tidpunkt för medicinen på egen hand.

Kroppens signaler kan vara otydliga

Förmågan att uppfatta signaler inifrån kroppen kallas ibland interoception.

Det handlar bland annat om att känna:

• hunger
• mättnad
• törst
• illamående
• trötthet
• behov av toalettbesök

En person kan ha svårt att märka att hen är hungrig tills behovet blir mycket starkt. Någon annan kan tolka hunger som ont i magen eller oro.

Regelbundna måltider och yttre påminnelser kan då fungera bättre än att vänta på en tydlig hungerkänsla.

Trygg mat är inte "dålig mat"

Ett tryggt livsmedel är något personen vanligtvis klarar att äta utan stark stress.

Tryggheten kan bero på att maten:

• alltid smakar ungefär likadant
• har en förutsägbar konsistens
• är lätt att tugga
• har mild smak
• går snabbt att förbereda
• serveras i en välbekant förpackning
• inte blandas med annan mat

Trygga livsmedel bör inte tas bort för att tvinga fram variation. Om personen blir hungrig nog är det inte säkert att hen börjar äta något nytt. En del personer avstår hellre helt från att äta.

Den omedelbara prioriteringen är att personen får i sig mat. Ett bredare urval kan tränas gradvis och tryggt, vid behov med stöd från vården.

Vad är ARFID?

ARFID står för Avoidant/Restrictive Food Intake Disorder och kallas på svenska undvikande eller restriktiv ätstörning.

Till skillnad från anorexia nervosa drivs begränsningen vid ARFID inte av en önskan att gå ned i vikt eller förändra kroppen.

Ätandet kan i stället begränsas på grund av:

• sensorisk känslighet
• lågt intresse för mat
• rädsla för att kräkas, sätta i halsen eller få ont
• tidigare obehagliga upplevelser av mat

För diagnosen krävs att ätandet får tydliga konsekvenser, exempelvis:

• viktnedgång eller påverkad tillväxt
• näringsbrist
• beroende av näringsdrycker eller sondmatning
• stor påverkan på socialt liv och vardagsfunktion

Alla som äter selektivt har alltså inte ARFID. Samtidigt kan ARFID förekomma hos både barn och vuxna, med eller utan autism eller ADHD.

Diagnosen behöver ställas av vården efter en individuell bedömning.

Sådant som bör uteslutas

Ätsvårigheter ska inte automatiskt förklaras med autism eller ADHD.

Bakom problemen kan det även finnas:

• matallergi eller överkänslighet
• celiaki
• förstoppning
• reflux
• smärta i munnen eller tandproblem
• svårigheter att tugga eller svälja
• problem med munmotoriken
• rädsla efter att ha satt i halsen
• illamående eller annan sjukdom
• biverkningar av läkemedel

Kontakta vården om du är osäker. En utredning kan involvera exempelvis läkare, dietist, psykolog, logoped eller sjuksköterska beroende på vilka svårigheter personen har.

12 sätt att skapa tryggare måltider

1. Servera minst ett tryggt livsmedel

Se till att det finns något på bordet som personen vanligtvis klarar att äta.

Det betyder inte att hela familjen måste äta samma begränsade kost. Den trygga maten ger en grund som minskar pressen och risken att personen blir utan mat.

2. Minska kraven

Kommentarer som "smaka bara", "en tugga till" eller "du vet inte om du inte provar" kan öka stressen.

Låt ny mat finnas i närheten utan att personen måste äta den. Att titta, lukta eller röra vid maten kan vara ett viktigt steg i sig.

3. Servera små mängder

En stor portion kan kännas överväldigande. Lägg upp en liten mängd och erbjud mer om personen vill ha det.

Ny mat kan serveras som en mycket liten separat bit, inte ovanpå eller blandad med den trygga maten.

4. Håll maten åtskild

Om personen har svårt för blandade konsistenser kan olika livsmedel serveras var för sig.

En tallrik med fack, små skålar eller separata upplägg kan göra måltiden mer förutsägbar.

5. Gör måltiderna förutsägbara

Försök att äta vid ungefär samma tider och berätta i förväg vad som ska serveras.

Ett enkelt schema kan visa:

• när det är mat
• vilken måltid som kommer
• var personen ska äta
• vad som händer efteråt

Förutsägbarheten kan minska både oro och plötsliga konflikter.

6. Anpassa måltidsmiljön

I en matsal kan det finnas:

• starka matlukter
• skrapande stolar
• bestickljud
• många röster
• stark belysning
• människor som rör sig

En lugnare plats, dämpad belysning eller ljudreducerande hjälpmedel kan göra det lättare att äta. Anpassningen bör utgå från personens behov och inte användas som ett krav.

Hos NPFbutiken finns hjälpmedel för bland annat ljudreducering, sensorisk reglering, struktur och lugn. Sådana produkter kan förbättra miljön men ersätter inte medicinsk eller nutritionsmässig bedömning.

7. Bygg vidare på likheter

Om personen äter ett visst slags kex kan nästa steg vara ett kex med nästan samma form, smak och konsistens.

Därefter kan man gradvis förändra en egenskap i taget:

• ett annat varumärke
• en något annorlunda form
• en ny smak
• en lite förändrad konsistens

Metoden kallas ibland food chaining. Målet är att skapa en begriplig kedja mellan trygg och ny mat, inte att överraska personen.

8. Låt utforskandet ha flera steg

Att äta är inte det enda möjliga målet.

En trappa kan exempelvis vara att:

1. tåla att maten finns i rummet
2. ha den på bordet
3. ha den på en separat tallrik
4. titta på den
5. röra vid den med ett redskap
6. känna på den
7. lukta
8. nudda maten mot läpparna
9. smaka och spotta ut
10. tugga och svälja

Alla behöver inte följa exakt samma ordning. Gå i en takt som känns hanterbar och undvik att göra varje måltid till ett träningspass.

9. Undvik att gömma mat

Att i smyg blanda in nya ingredienser i en trygg maträtt kan skada tilliten.

Om personen upptäcker förändringen kan även den tidigare trygga maten börja upplevas som osäker. Var därför öppen med vad maten innehåller.

10. Använd inte mat som belöning eller bestraffning

Undvik att säga att personen måste äta viss mat för att få efterrätt, skärmtid eller någon annan belöning.

Mat bör så långt som möjligt inte bli en prestation. 1177 rekommenderar att barn inte trugas eller tvingas och att uppmärksamheten inte ska bero på hur "bra" eller "dåligt" barnet har ätit.

11. Dokumentera utan att värdera

En enkel matdagbok kan vara användbar inför kontakt med vården.

Anteckna exempelvis:

• vad personen åt och drack
• ungefärlig mängd
• tidpunkt
• konsistens och temperatur
• hur miljön såg ut
• eventuella magbesvär
• vad som fungerade bra

Undvik värderingar som "åt dåligt". Beskriv i stället konkret vad som hände.

12. Prioritera tillräckligt intag före variation

När personen får i sig för lite är första målet att säkra energi, vätska och näring.

Försök inte samtidigt förändra allt som personen äter. En dietist kan hjälpa till att bedöma om maten behöver energiberikas eller kompletteras.

Ge inte kosttillskott och uteslut inte hela livsmedelsgrupper under längre tid utan att först diskutera det med vården, särskilt när det gäller barn.

Selektivt ätande i förskolan och skolan

Ett barn som äter hemma kanske inte klarar att äta i en stökig skolmatsal. Det betyder inte att barnet väljer att vara besvärligt.

Hjälpsamma anpassningar kan vara:

• en lugnare plats i matsalen eller ett angränsande rum
• möjlighet att komma före den största kön
• information om menyn i förväg
• tillgång till en trygg maträtt
• matens delar serverade var för sig
• tillräckligt med tid
• möjlighet att använda hörselkåpor
• samma sittplats
• en vuxen som inte kommenterar mängden mat
• en tydlig plan om maten inte går att äta

Vårdnadshavare, skola, elevhälsa och måltidspersonal kan behöva samarbeta. Vid omfattande svårigheter kan det behövas beslut om anpassad måltid eller kost.

Barnets energi och möjlighet att delta i undervisningen måste väga tyngre än principen att alla ska äta exakt samma sak.

Selektivt ätande hos vuxna

Selektivt ätande försvinner inte alltid med åldern.

För vuxna kan svårigheterna märkas genom att personen:

• undviker restauranger
• tackar nej till middagar
• äter samma maträtt varje dag
• har svårt att äta på arbetsplatsen
• hoppar över måltider när trygg mat saknas
• upplever skam över sitt ätande
• får svårt att planera och laga mat
• inte kan äta mat som andra har lagat

Praktiska lösningar kan vara att alltid ha hållbara trygga livsmedel hemma och på arbetet, läsa menyer i förväg och berätta för närstående vad som underlättar.

En vuxen kan också söka hjälp från vårdcentral, dietist eller ätstörningsvård om ätandet påverkar hälsa eller vardag.

När bör man söka vård?

Kontakta BVC, elevhälsan eller en vårdcentral om barnet eller den vuxne:

• tappar vikt eller inte växer som förväntat
• äter ett mycket begränsat antal livsmedel
• successivt slutar äta fler maträtter
• verkar få i sig för lite energi eller vätska
• blir ovanligt trött, blek, yr eller orkeslös
• är förstoppad eller ofta har ont i magen
• kväljer, kräks, hostar eller sätter i halsen
• har ont när hen äter
• bara kan äta med omfattande avledning
• är mycket rädd för att äta
• undviker skola eller sociala aktiviteter på grund av maten
• behöver näringsdrycker för att klara sitt intag
• har måltider som regelbundet blir långvariga konflikter

1177 rekommenderar vårdkontakt om måltiderna blir en kamp, tar mer än cirka 30 minuter, om barnet verkar tycka att det är obehagligt att äta eller om du är orolig för tillväxten.

Sök vård skyndsamt om personen är slö, visar tecken på uttorkning, inte får i sig vätska, svimmar eller har akuta svårigheter att svälja eller andas.

Vanliga frågor om selektivt ätande

Är selektivt ätande ett tecken på autism?

Selektivt ätande är vanligt vid autism men räcker inte för att avgöra om någon har en diagnos. Ätsvårigheter kan ha många olika orsaker.

Är selektivt ätande vanligt vid ADHD?

Det kan förekomma vid ADHD. Aptit, planering, kroppssignaler, distraktioner och eventuella läkemedelsbiverkningar kan påverka ätandet. Alla personer med ADHD har dock inte selektivt ätande.

Ska barnet alltid smaka?

Nej. Ett krav på att smaka kan öka stressen och göra maten ännu svårare. Personen kan först behöva få titta, lukta, känna och vänja sig vid maten utan krav på att äta.

Ska man laga särskild mat?

Det är ofta klokt att se till att det finns minst ett tryggt livsmedel vid måltiden. Det innebär inte att all annan mat ska tas bort. Trygg mat och ny mat kan serveras parallellt.

Växer barn ifrån selektivt ätande?

Vanlig tveksamhet inför ny mat minskar ofta med åldern. Mer omfattande sensoriska eller medicinska ätsvårigheter går inte alltid över av sig själva och kan behöva utredas.

Är selektivt ätande samma sak som ARFID?

Nej. ARFID innebär att det restriktiva eller undvikande ätandet får tydliga medicinska, nutritionsmässiga eller sociala konsekvenser. Diagnosen ställs av vården.

Kan en person ha ARFID utan att vara underviktig?

Ja. Vikt är bara en del av bedömningen. Näringsbrist och stor påverkan på vardag och socialt liv kan förekomma även om vikten ligger inom ett förväntat intervall.

Vem kan hjälpa?

Beroende på svårigheterna kan stödet komma från bland annat läkare, dietist, psykolog, logoped, sjuksköterska, arbetsterapeut, BVC, elevhälsa eller en specialiserad ätstörningsmottagning.

Sammanfattning

Selektivt ätande vid autism och ADHD är ofta mer komplicerat än att personen bara är kräsen.

Konsistens, smak, lukt, temperatur, utseende, kroppssignaler, oro, planering och måltidsmiljö kan alla påverka om maten går att äta.

Press, tvång och borttagna trygga livsmedel riskerar att öka stressen. Ett bättre första steg är att säkra tillräckligt intag, skapa förutsägbarhet och göra måltidsmiljön mer hanterbar.

Nya livsmedel kan sedan utforskas gradvis och utan krav. Vid påverkan på näring, tillväxt, hälsa eller vardagsfunktion bör personen få en professionell bedömning.

Texten innehåller allmän information och ersätter inte individuell medicinsk eller nutritionsmässig rådgivning.

Källor och vidare läsning

• 1177 – När barn har svårt att äta
• 1177 – Tips för att öka barnets matlust
• Läkemedelsboken – Undvikande/restriktiv ätstörning, ARFID
• ARIES – svensk forskning om ARFID
• Livsmedelsverket – Måltider i vård, skola och omsorg