Många föräldrar blir ledsna eller oroliga när deras barn drar sig undan en kram.

Kanske vänder barnet bort huvudet.

Tar ett steg bakåt.

Blir stelt i kroppen.

Eller säger:

"Nej, jag vill inte."

Det är lätt att tolka det som att barnet inte vill ha närhet eller inte tycker om personen som vill kramas.

Men i de flesta fall handlar det inte om brist på kärlek.

För många barn handlar det istället om hur kroppen upplever beröring.

I den här artikeln går vi igenom varför vissa barn inte tycker om att bli kramade, hur det kan hänga ihop med sensoriska behov, autism eller ADHD och vad du som vuxen kan göra för att skapa trygghet utan att pressa barnet.

Alla upplever beröring olika

Vi tänker sällan på beröring som ett sinne.

Men huden är kroppens största sinnesorgan.

Den skickar hela tiden information till hjärnan om:

• tryck
• temperatur
• rörelse
• smärta
• vibration
• lätt beröring

För de flesta fungerar detta automatiskt.

Men hos vissa barn bearbetar hjärnan beröring på ett annorlunda sätt.

En kram kan kännas helt annorlunda

För dig kanske en kram känns:

• varm
• trygg
• lugnande

För ett barn med sensorisk känslighet kan samma kram upplevas som:

• för hård
• för oväntad
• obehaglig
• instängande
• överväldigande

Det betyder inte att barnet inte älskar dig.

Det betyder att kroppen reagerar annorlunda.

Är det vanligt vid autism?

Ja.

Många personer med autism beskriver att de är känsliga för vissa typer av beröring.

Det kan exempelvis handla om:

• kramar
• klappar på axeln
• att hålla handen
• hårborstning
• nagelklippning
• vissa kläder

Samtidigt finns det personer med autism som älskar fysisk närhet.

Det finns alltså ingen "typisk" reaktion.

Kan ADHD också påverka?

Ja.

Även personer med ADHD kan ha sensoriska känsligheter.

För vissa handlar det om:

• ljud
• ljus
• rörelse

För andra är det just beröring som känns mest intensiv.

När vill barnet helst bli kramat?

Många barn accepterar gärna närhet när:

• de själva tar initiativ
• de är lugna
• de är trötta
• de behöver tröst

Men inte när:

• någon kommer bakifrån
• de är stressade
• många människor är omkring
• de är mitt i en aktivitet

Tidpunkten kan alltså vara lika viktig som själva kramen.

Barnet kanske visar kärlek på andra sätt

Alla visar inte närhet genom kramar.

Barnet kanske istället:

• sitter nära dig
• vill leka tillsammans
• visar något det byggt
• söker ögonkontakt
• vill hålla dig i handen ibland
• hämtar dig när något hänt

Kärlek ser olika ut.

Vad kan hjälpa?

Det viktigaste är att respektera barnets gränser samtidigt som ni hittar sätt att skapa trygg närhet.

1. Fråga först

Istället för att bara ge en kram.

Fråga:

"Vill du ha en kram?"

Det ger barnet möjlighet att välja.

2. Låt barnet ta initiativ

Många barn uppskattar när de själva får bestämma.

Det kan skapa större trygghet.

3. Prova andra sätt att visa närhet

Alla behöver inte kramas.

Ni kan exempelvis:

• göra high five
• bumpa nävar
• sitta nära varandra
• läsa en bok tillsammans
• hålla handen
• le mot varandra

Närhet handlar om mycket mer än kramar.

4. Undvik överraskningar

En oväntad kram bakifrån kan kännas obehaglig.

Särskilt för barn med sensorisk känslighet.

Visa gärna att du kommer innan du rör barnet.

5. Respektera ett nej

Om barnet säger nej.

Ta det på allvar.

När barnet märker att dess gränser respekteras ökar ofta tryggheten.

Det kan paradoxalt nog göra att barnet oftare söker närhet självmant.

6. Titta på helheten

Om barnet också reagerar starkt på:

• etiketter
• sömmar
• vissa tyger
• hårtvätt
• tandborstning
• nagelklippning

kan det tyda på en generell taktil känslighet.

7. Ge barnet kontroll

Att veta:

• vem
• när
• hur länge

en kram varar kan göra stor skillnad.

Kontroll minskar ofta stress.

När bör man söka råd?

Om beröringskänsligheten påverkar vardagen mycket eller förekommer tillsammans med andra tydliga svårigheter kan det vara värdefullt att diskutera situationen med exempelvis:

• barnhälsovården
• elevhälsan
• habiliteringen
• en arbetsterapeut
• annan vårdkontakt som känner barnet

En individuell bedömning kan hjälpa till att avgöra vilka strategier och anpassningar som passar bäst.

Vanliga frågor

Betyder det att mitt barn inte älskar mig?

Nej.

Hur ett barn reagerar på fysisk beröring säger inte hur stark anknytningen eller kärleken är.

Ska jag fortsätta försöka krama barnet?

Det är oftast bättre att respektera barnets gränser och erbjuda närhet på barnets villkor än att insistera på kramar.

Är det ett tecken på autism?

Inte nödvändigtvis.

Många barn utan autism tycker också periodvis inte om att bli kramade.

Om känsligheten förekommer tillsammans med andra svårigheter kan det däremot vara en del av en större bild.

Går det över?

För vissa barn förändras känsligheten med tiden.

För andra finns den kvar, men blir lättare att hantera när omgivningen visar förståelse och barnet får större möjlighet att påverka hur och när fysisk kontakt sker.

Sammanfattning

Att ett barn inte tycker om att bli kramat handlar sällan om avståndstagande eller brist på kärlek.

För många handlar det om hur hjärnan tolkar fysisk beröring.

När vi respekterar barnets gränser, frågar om samtycke och hittar andra sätt att visa närhet skapas ofta en tryggare relation.

Målet är inte att få barnet att tycka om kramar till varje pris.

Målet är att barnet ska känna sig tryggt, respekterat och älskat – på sina egna villkor.